Käpp

käpp, fsv. kæpper = isl. keppr, da. kæp ds., fsax. kip, stock, ags. cipp m., trästam, plogbill, vävbom; jfr fhty. kipfa f., vagnstång; med avledn. sv. dial. kippel, pinne som lägges i munnen på föl, kid o. lamm, m. m., no. kipling ungef. ds., samt fsv. kipla, sv. dial. kippla, lägga kavle el. pinne i munnen på; avljudsformer till isl. keipr, årtull, sv. dial. kepa, trästycke med inskärning på mitten att fästa selen med vid slädskakeln, skakelpinne, mlty. kêp f., inskärning; besl. med lty. kippen, skära, göra en inskärning, ags. cippian (eng. chip), hugga (till), skära. Jfr kypert (slutet). — Käpphäst, Palmblad 1820 (i egentl. betyd.), Aftonbl. 1841 (i bildl. betyd.) = da. kæphest, motsv. ty. steckenpferd o. eng. hobbyhorse. Hos Rademine Knigge 1: 154 (1804) användes ännu icke det svenska ordet (i bildl. betyd.) utan i stället: 'Steckenpferd (Hobbyhorse)'.