Spå

spå, fsv. spä = isl. spd, da. spaa; jämte isl. spd f., spådom, av en germ. stam *spah-, i avljudsförh. till fhty. spéhön, speja, osv. (- lånordet speja), till ieur. roten (s)pek i lat. specio, ser, grek. sképlomai spejar (med konsonantomkastning av *spekl-), sanskr. spdcali, pdcyali, ser, osv., med avljtidsformen grek. skopéö, ser (vartill mikroskop osv.). Jfr f. ö. perspektiv, spegel, spektakel, spekulera, spion, ävensom skeptisk. - Parallellrot.' ie. (s)peg, se spak. - Människan spår och Gud rår, motsv. (vanl.) helrimmande uttr. i flera språk, t. ex. ty. der mensch denkt, Gott lenkl, eng. man proposes, God disposes, ital. 1'uomo propone, e Dio dispone, span. el hombre pone, y Dios dispone osv.; jfr hos den engelske skalden Langland (1300-t): 7?omo pro-ponil, (sed) Dens disponil.