Ängel

ängel, fsv. ængil = isl. engill, da., fsax., ags. engel, fhty. engil (ty. engel), got. aggilus, från grek. ángelos (varifrån även lat. angelus, som möjl. är det närmast långivande språket); egentl..'budbärare (jfr sanskr. ángira-, om ett slags mytiskt väsen). Eng. angel har påverkats av ffra. angele (varav fra. ange). Till västgermanerna kom väl ordet från goterna; till Norden genom engelska o. tyska missionärer. Jfr evangelium. — Förr icke sällan (liksom orden 'helgon', 'de heliga'; se män) i svordomar, t. ex. ä. nsv. (dial.) Gudz hunglade Prytz 1622, av *Guds ängla död (förf. 1600-t.:s sv. s. 54); jfr skån. hille dö under män o. likartade uttryck på -de (av död) under vaserra. — En ängel går genom rummet, om plötsligt inträdande tystnad i samtal o. d., motsvar. da. der flyver en engel gennem værelset, ty. es geht el. fliegt ein engel durchs zimmer; urspr, ej med syftning på de kristna änglarna, utan ombildning av grek. Hermē̃s epeisē̃lthe (Plut.): Hermes var gudarnas sändebud (-: grek. ángelos}. — Änglamat, i vissa delar av landet: en efterrätt bestående av skorp- el. andra kakbitar, sylt (lingon osv.) o. grädde, i somliga trakter (t. ex. Ögtl.) kallad giftas. Av helt annat slag är den 'englamat' som omtalas i reseminnen av Cederborgh (se uppl. 1882 s. 13): 'bestående af fårmjölk och sammankokade äpplen . . svåra mäktig'. Jfr sv. dial. änglavälling, rotsoppa med mjölk, potatis o. palsternackor.