Håg

håg, med biformen hug, fsv. hogher, hugher, sinne, mod, håg, tanke = isl. hugr, da. hu, got. hugs, fsax. hugi, fhty. hugu, ags. hyge, sinne (stundom: glädje), av germ. *huᵹi-, *huᵹu-, kanske urspr. s-stam: *huᵹiz, huᵹuz (bevarad i fsv., sv. dial. huxa = isl. hugsa, tänka, komma ihåg); av okänt ursprung trots flera tolkningsförsök. — Härtill fsv. vb. hughas, hoghas, få mod, isl. huga, fhty. hugê, ags. hogian, tänka, vartill sv. part. hugad, hågad, fsv. -hughaþer = isl. hugaðr, sinnad m. m. Se f. ö. hygga sig. — En växelform till håg föreligger i sammans. på -håga, av oblika kasus till fsv. hoghi, hughi m. = isl. hugi; i farhåga till sbst. fara; räddhåga, fsv. rædd(h)oghe, o. åhåga, fsv. āhoghe = isl. áhugi. — Om avledn. hågad, hugad, jfr fsv. -hugadher i sammans., se sinnad.