Näsa

näsa, i ä. nsv. även 'nos, tryne', fsv. næsa, motsv. ä. næsar f. plur., näsa, näsborrar (med æ från mlty. nese, näsa), för *nasar till sg. *nas = fgutn. nas, plur. nasar, isl. nǫs, plur. nasar, no. nŏs, mlty. nase, fhty. nasa (ty. nase), ags. nasu; da. næse har liksom fsv. næsa rönt inverkan från mlty. nese, en i-omljudd biform till det nämnda nase. Avljudsformer: nos (se d. o.) o. mlty. nose, ags. nosu (eng. nose), av *nusō; jfr lty. nuster, ty. nüster, näsborr (se d. o. nedan o. jfr till avledn. litau. nasraĩ o. fslav. nosdrĭ, näsborrar). Allmän ieur. beteckning: lat. nāris (vanl. i plur. -ēs), näsborr, nāsus, näsa, sanskr. nāsa m. dual., alltså egentl.: näsborr, litau. nósis (av *nās-), fslav. nosĭ (av *nas-) m. fl. — De flesta stående uttryck, i vilka ordet ingår, ha utländska förebilder el. åtminstone motsvarigheter: Draga någon vid näsan, i ä. nsv. även leda 1613, motsv. i da., ty., eng., fra., lat., grek.; bilden tagen från nötboskapen, som ledes med ett snöre, som med en ring är fäst vid nosen. — Få lång näsa, Chronander Bel. 1649, motsv. i da., ty. m. m.: besvikelsen vållar, att ansiktet liksom förlänges. — Ha skinn på näsan, i da. (o. ofta även i sv.) i stället ha ben i n. — Inte se längre än näsan räcker, motsv. i da., ty., fra. — Lägga näsan i blöt, t. ex. Onkel Adam 1847, väl sammanblandning av uttr. lägga sin näsa i o. det äldre lägga sin hjärna el. hjärnan el. sitt huvud i blöt, o. 1585 o. ännu vid mitten av 1800-t., motsv. i da., i betyd. 'bråka el. bry sin hjärna'. — Rynka på näsan, motsv. i da., ty., lat. osv.; egentl. som reaktion mot dålig lukt. — Sticka näsan i, blanda sig i o. d., motsv. da. stikke sin næse i, ty. die nase in alles stecken, fra. mettre son nez partout, eng. to thrust one's nose into every corner osv. — Sätta näsan i vädret, vara stursk el. högmodig, motsv. da. sætte (holde) næsen i sky, højt, stikke n. til vejrs, ty. die nase hoch tragen, fra. marcher le nez levé. — Näsborr, Sahlstedt 1773; näsborar plur., fsv. næso- el. næsabora (bura) f., næsaborar, -borrar m. pl. = no. nasebora, o. da. næsebora, da. næsebor; till fsv., isl. bora, litet hål, fsv. *bori; besl. med borr o. borra. En för fris. o. eng. gemensam likbetydande beteckning är ffris. nosterlin, dimin. till nosterl = ags. nosþyr(e)l (eng. nostril), av germ. *nusō (se ovan) o. ags. þyrd (þýrel), hål, av germ. *þurhila- (se durk 2). Om ett annat germ. ord för 'näsborr' se ovan. — Nästippa, se nippertippa. — Näsvis, 1554 i betyd. 'oförskämd' el. dyl.; hos Hels. 1587: näse-, översatt med 'literatulus, semidoctus' o. d.; = da. næs(e)vis, från mlty. nesewîs el. ty. naseweis, egentl.: begåvad med fint väderkorn; i mhty. t. ex. om hundar. Ett gammalt inhemskt uttryck för 'näsvis' är fsv. næsadiærver, ä. nsv. näsdjärf, ä. da. næsedjærv. — Om sv. dial. näsestyver, näsknäpp, se det dock ej säkert hithörande styver.