Säte

säte, fsv. scete, sittplats, tron m. m. = isl. sceti (varav eng. seat), da. scede, motsv. mlty. gesdte, séte, fhty. gizdsi (ty. gesäss), av germ. *scetia-, till sitta, väl närmast till adj. isl. scetr; med samma avljudsstadium som i forsat, sate, säta osv. Jfr med avs. på bildningen läge. — En urgammal besläktad o. likbetyd. bildning är isl., no. sess m., säte, motsv. ags. sess n., av ie. *sed-to- till sed, sitta, jfr lat. sessus (av *sed-lu-), sittning (se session). Härtill avledn. fsv. saisse, roddare (egentl.: med-roddare) = isl. sessi; med urspr, förstav, ga-; alltså bildat som likbetyd. ags. geselda : seld, säte, el. som gesäll, granne, namne.