Sprätt

sprätt, t. ex. Dalins Årg., Franzén 1801: 'Sky sp rätten som pedanten'; Lind 1749 har ej ordet, men väl sprält-hök; hos Sahlstedt 1773: sprätt o, sprätter med hänvisning till sprätthök = no. sprelt, till sprätta: alltså egentl.: som sprätter med benen, stoltserar i sin gång. Allmännare i denna betyd. var dock under 1700 -t. p e ti mät er (se d. o.). - Härtill sprätthök, 1730-t., G. Gyllenborg Swenska Sp rätthöken, Gomedie 1737, Serenius 1741 (se även ovan). Jfr till bildningen ä. nsv. glöde-höker, spefågel (se d. o.). Hos Dalin Arg. även sprätt-pedant. Möjl. är sprätt närmast en elliptisk bildning till dessa sammans.