Öl

Öl är en alkoholhaltig dryck som tillverkas genom jäsning av mältat korn eller andra spannmål, ofta humle tillsätts också för smak. Ordet "öl" kommer från det germanska ordet "alu", som betyder "öl som är gjort av malt".

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

öl = fsv. n., även: dryckeslag, gästabud (kvar i nsv., jfr nedan) = isl. ǫl, da. öl, fsax. alo-fat, ölfat, mholl. ale, mhty. alschaf, ölfat, ags. ealu (eng. ale), av germ. *aluþ, jfr ags. genit. ealoð, isl. ǫldr (genit. oldrs), öl, dryckeslag, fsv. dat. plur. öldum, ävensom finska lånordet olut, öl, som är lånat från germ. el. balt. spr.; motsv. litau. alùs, fslav. olŭ, vilka stundom betraktas som germ. lånord, (jfr i så fall motsvar. förh. vid malt, medan omvänt humle lånats från slavo-balt. spr.). Alltså ett samgermanskt ord, liksom också t. ex. malt o. vört. Besl. med lat. alūmen (se alun), möjl., med förf. Ark. 7: 166, av *alusmen, till ie. *alus, även i isl. ǫlsaðr, mätt av öl, vid sidan av ǫlvaðr; jfr även K. F. Johansson Beitr. z. griech. Sprachk. s. 135. leur. *alut, *alus synas ha betecknat ett jäs- el. garvämne, varefter drycken uppkallats. — Betr. övergången av germ. nomin. *aluþ till *alu (med bortfall av þ i slutljud) se ett likartat fall under hjälte. — Förr ofta i sammans. med betyd. ’drinkare, fyllbult’ såsom ölholk, -hund (motsv. i fsv. o. ä. da.), -påse, -so, -svin, -säck, -tratt; andra likbetydande, särsk. under 1600-t. ytterst vanliga bildningar uppräknas under fyllbult. — Sedan fsv. tid f. ö. vanligt i sammans. i betyd. ’gästabud’, t. ex. barnsöl (= fsv. = sv. dial., da. barsel), gravöl (fsv. gravaöl), slåtteröl, taklagsöl, sv. dial. brötöl (vid linbråkning), flyttöl, handtaks- o. jaköl (vid trolovning), kyrkegångsöl (körre-, motsv. i ä. sv. o. i fsv. kyrkiogangsöl), liköl, sporröl (hästridning med välfägnad, då brudgummen hämtas till bröllopet, väl nu †), välfariöl, osv. dial., bröllopsfest i brudens hem, ystöl, är(v)esöl (vid begravning, fsv. ærvisöl), fsv. bruþlöpsöl, giftaröl (i samband med brudens bortgivande o. bröllopet, jfr finnl. dial. gåvöl, trolovning) m. fl., jfr isl. jóladrykkja osv. (se jul slutet); samtliga syftande på gästabud av mera officiell natur, varvid drickandet urspr. hade religiös innebörd. — Lära el. visa någon, var David köpte ölet, lära ngn veta skäms, Celsius 1720 osv., även i dial., motsvar. i no.-da. o. da., efter lty. wisen wor Bartel de mostert halt, ty. zeigen wo Bartel most holt ds.; dessutom i no.-da. ’han ved hvor David kjøbte øllet’, om en slug person, motsv. ty. ’er weiss, wo Bartel most holt’ ds.; en förmodan om orsaken till att ty. Bartel i nord. spr. utbytts mot David se Falk Sprogets visne blomster s. 32; f. ö. av trots framställda tolkningar dunkel upprinnelse; se närmare Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 24. — Ölbärma, allmänt götal. dialektord, öldrägg, (under)jäst, i ä. nsv. hos I. Erici o. 1645 o. ännu Lindfors 1824; till sv. dial. bärma, 1637, 1640, Grubb 1665, f. ö. mest i syd- o. västsv. källor t. ex. Weste 1807, O. Hansson 1884 = da. bærme (förr även barm), no. berm, från mlty. berm, barm (varifrån ty. bärme) = ags. beorm(a), av germ. *berma(n)-, till ieur. bher i lat. fermentum, jäsningsämne, besl. med lat. ferveo, sjuder, mir. berbaim, kokar, osv., o. avlägset även med brygga 1. Betyd.-paralleller se under göra. Drägg, jäst o. götal.-dial. gär(d) = da. gær (ä. da. gierd), isl. gerð (se göra o. Tilläggen) äro däremot inhemskt nordiska ord. — Ölost, K. Stobaeus 1725, Linné 1735 osv., Blanche 1864: ’ölost är nog bra, men inte gör den många menniskor glada’; synes försvinna på 1880- o. 90-t., då rätten redan var åtm. sällsynt; utan direkta motsvar. i andra spr. — En liknande rätt betecknas med ölsupa, Rudbeckins o. 1635 till vb. supa i den äldre betyd. 'äta soppa' ('supa kål, ärter' osv.), bildat som nattblacka, nötväcka, dalsänka, slängåka, åkertäppa osv.; åtm. förr även ölsoppa t. ex. Dalin 1853; jfr också I. Erici o. 1645: öölsöpe. I da. i stället øllebrød av øl og brød, liksom smørebrød av smør og brød; jfr sv. tomtebolycka av tomt- och bolycka. — Om ett annat germ. ord. 'öl' se bir. Greker o. romare sakna däremot (inhemska) beteckningar: möjl. ha sådana fallit i glömska, sedan de blivit bekanta med vinet. Lat. cer(e)visia Plinius m. fi. kommer från kelt. spr., som f. ö. ha flera inhemska beteckningar för 'öl'. Trak.-fryg. brũton, broũtos beteckna en av korn beredd dryck; urbesl. med brygga. Fslav. pivo betyder egentl. 'dryck', till ie. pi dricka (jfr grek. pī́nō osv.), liksom t. ex. fra. froment, vete, o. sv. korn egentl. 'säd' i allmänhet. Om bekantskapen med ölet (el. någon motsvarande dryck) sträcker sig till indoeuropeisk tid, är ovisst; dock tyder ett o. annat därpå (jfr t. ex. det urgamla ordet drägg).