Drägg

drägg, fsv. dræg, bottensats, grums, jäst = isl. dregg (plur dreggjar) (eng. dregs plur., från nord.), av germ. *draᵹjō- = preuss. dragios (germanskt lån?), besl. med fslav. drozdiję f. plur. (väl av *dhragh-skā, Berneker Slav. etym. Wb. s. 228), alban, dra (av *dra(g)ā; jfr om formen Jokl IF 36: 108), till roten i grek. thrássō (av *dhragh-i̯ō), förvirrar (Fick⁴ 1: 464), väl egentl.: grumlar (jfr till betyd.-utvecklingen under drav). Härtill även fhty. trestir plur., bottensats (ty. trester), ags. dærste f., surdeg, plur.: jäst (av germ. *drahst-; jfr Sverdrup IF 35: 154). Lat. fraces plur., jäst, hör enl. Walde² ej hit; jfr dock Persson Indog. Wortf. s. 929. — En obesläktad parallellbildning se drav.