Gås

gås, fsv. gas = isl. gás, da. gaas, mlty., ags. gós (eng. goose), fhty., ty. gans f.; av ie. *ghans- i lat. anser (egentl. dialektform för *hanser), grek. khēn, sanskr. hansá-, hansī, osv.; allmänt ieur. ord, liksom t. ex. and; i urindoeur. väl ännu betecknande vilda gåsarter. På en enklare stam gan- tyder mlty. gante osv., gåskarl, o. ags. gandra ds. Allmänt fört till ie. roten ghan, gapa (se gan); osäkert. — Ha en gås oplockad med, motsv. i da. o. eng. — Gåsögon, om citationstecken, jfr da. gaaseøine, ty. gänsefüsschen o. gånseaugen i samma betyd. — Jfr Gäsene.