Säga

säga, analogisk ombildning av säja (i nsv. talspråk o. ofta i ä. nsv.; fsv. sceia), vars å beror på anslutning till fsv. pres. sceghir; för fsv. siia, motsv. sv. dial. sia, av fsv. sighia, av sceghia (ipf. sadhef av ä. sag(h)pe, liksom lade av lag(h)Þe, jfr även hade av hafÞe) = isl. segja, da. s/ge, fsax. seggian, fhty. sägen (ty. sägen), ags. seggian (eng. saz/); av germ. *sagen, med n? förlorat framför 7 o. medj-formerna från pres. *sagjö, motsv. litau. sakau, sakyti, säga, fslav. soca, sociti, tillkännagiva; till ie. roten se/c" i lat. inseque, imper.: säg, grek. énnepe (av *en-sek"e) osv. Av Wiede-mann m. fl. uppfattade som kausativi-ska bildningar till ie. se/c", se (se närmare under se). - Parallellrot: ie. säg i fir. saigim, säger, talar, got. insakan, omorda. - Jfr saga, sägen, sägn, sägen. - Sagt och gj ort, motsv. da. som sagt saa gjort, ty. gesagt, getan, ital. detto fatto, lat. dictum, factnm (huc abiit Terent.), jfr grek. (h)áim' epos, (h)ám' érgon (Horn. II. 19: avriu eneiff aµa µdoc; sif]v, reréÅeöro de épyov). - Som sagt, klandrat av en granskare i Polyfem = da., efter ty. wie gesagt.