Skärp

skärp, o. 1700 = da. skärf, även: halsduk, från ty.: lty. scherf, scherpe = ä. ty. scherf (e), scharpe (ty. schärpe). Samma ord som mholl. scharpe, pung som pilgrimerna buro vid ett band kring halsen = mhty. scerpe, scirpe, scurpe. Enl. somliga inhemskt germ. o. besl. bl, a. med lty. schrap, väska (se f. ö. s kräpp a 3); härifrån lånade | vore i så fall ffra. esc(h)arpe, skärp (jfr scharp Tersmeden från 1778), pilgrimspung (se ovan), f ra. écharpe, bindel, gördel, ital. sciarpa. Oftast förklaras dock skärp osv. ytterst som lån från ffra. escharpe, vars ursprung i sin tur är omstritt: enl. somliga självt ett germ. lånord, av det nyss nämnda scharpe osv., pilgrimspung; enl. Ducange o. senast E. Schröder KZ 48: 149 från vlat. scrippum, scrippa, pilgrimspung, om vars härledning endast osäkra gissningar framställts.