Värva

värva (soldater, anhängare o. d.), t. ex. A. Oxenstierna 1614 (om soldater), fsv. værva (st. o. svag böjn.: varf, værfde, værvat, værft), utföra, uträtta (även i ä. nsv., ännu t. ex. Swedberg), förvärva (även i ä. nsv., ännu t. ex. Kolmodin 1732), i ä. nsv. dessutom: fria, begära till äkta (med om, till o. efter) = da. hverve, värva, i dessa betyd. från mlty. o. ty.: mlty. werven st. vb o. ty. werben (bl. a. 'fria') = det inhemska st. vb fsv. hværwa (ipf. hvarf), försvinna, isl. hverfa, vrida sig, röra sig, försvinna, no. kverva, även: virvla, gå i ring = got. hwaírban, vandra omkring, fsax. hwerƀan, även: vända sig, vända åter, fhty. (h)werfan, (h)werban, vrida sig i ring, vända sig, vända åter, vara verksam (ty. werben, söka vinna, i sht om frieri o. truppvärvning, jfr ovan), ags. hweorfan, vrida sig, vandra, gå bort, försvinna, av germ. *hwerfan, *hwerƀan. Med kausativbildningen *hwarƀian = sv. dial. (h)värva (ipf. -de), vrida om, ringa (björn), fsv. um hværva, isl. hverfa (-ða), vända, förvrida, uppgiva (dvs. göra att något försvinner), fsax. hwerƀian, vända, fhty. werben, ags. hwierfan ds.; i vissa fall kanske dock avlett av sbst. *hwarfa- (= varv). Ie. rot ku̯erp, vartill grek. karpós, handled (jfr till betyd.-utvecklingen vrist, besl. med vrida), o. möjl., med Zupitza Gutt. s. 57, även sanskr. çū́rpa-, sädesvanna; se f. ö. Boisacq (med litter.). — Betyd. 'syssla med, uträtta' har utvecklat sig ur den av 'gå omkring'. Med avs. på betyd. 'värva (röster) o. d.' jfr lat. ambīre ds., egentl.: gå omkring (se ambition). — Värva (soldater) böjes enl. t. ex. Sahlstedt, Weste o. Dalin 1853 blott -ade, -at; dock har ännu t. ex. Franzén 1815 värft, en böjning som under 1700-t:s första hälft var rätt vanlig. Däremot böjes förvärva både -ade o. -de (så även Dalin 1850; SOL6 1889 föredrager -de framför -ade); omvärva har blott -de, -t. — Jfr varv 1, 2, virvel, värv.