Jäsa

jäsa, Bib. 1541 = fhty. jësan, vartill kausativet jerian, komma att jäsa. — Härtill: jäst, fsv. iæster = isl. jǫstr (gen. jastar), no. jester; med brytning av *est-, av germ. *jes-tu-, vars j i nord. spr. bortfallit (jfr år = ty. jahr); motsv. mlty. gest (av jest) mhty. jest, gest, även: skum (ty. gischf), ags. giest (eng. yeast); till ie. jes- i sanskr. yasati, kokar o. d., grek. zéō, jäser, sjuder (av *jesõ; se eksem), samt i alban. o. kelt. — Avljudsform: no. asa (ipf. ōs), brusa upp, jäsa, av germ. *jas-, vartill kausativet germ. *jōsian = isl. ǿsa, sätta i häftig rörelse, no. ösa, upphetsa; se os 1. — Ordet har i ty. (gären) sammanblandats med en ordgrupp av helt annat ursprung, vartill ä. nsv. göras, jäsa, m. fl.; se under göra, där analogier för utvecklingen 'koka' > 'jäsa' anföras.