Växa

växa, i åtsk. dial. med ipf. vax, fsv. væxa, vaxa (ipf. blott væxte, vaxte; part. pf. væxin, vaxen, væxt, men ännu ej vuxen; voxen är en danism) = isl. vaxa, vexa (ipf. óx, sällan vexta), da. vokse (va- > vo- liksom i vogn, voks osv.), got. wahsjan, fsax., fhty. wahsan (ty. wachsen), ags. weaxan (eng. wax), av germ. st. vb. *wahsian o. *wahsan; jfr sanskr. vakṣáyati, låter växa; av ieur. roten au̯egs i grek. aéxō, ökar, medium: växer, lat. auxilium, hjälp, egentl.: tillväxt, litau. áuksztas, hög, osv., jfr s-stammen i sanskr. ṓas n., kraft, styrka, lat. augus-tus, upphöjd, hög; till ie. au̯(e)g i öka; se även växt, ocker o. ockla. — Växa bör snarast ej identifieras med got. wahsjan, utan har väl ombildats av vaxa i anslutning till fsv. pres. væx (av urnord. *wahsiʀ) osv. — Med avs. på övergången till svag böjning jfr till t. ex. vräka, väga, väva. — Till ett härav bildat fsv. personn. Væzxande hör fsv. ortn. Væxandathorp, nu Väsenthorp Ögtl. (jfr fsv. personn. *Farande i Farneby o. *Stighande, varom under torp). — Härtill kausativet germ. *wōhsian, varav nisl. ǿxa, låta växa (bildat som föra till fara osv.), vartill (s)l-avledn. isl. ǿksl n., utväxt, no. o. da. dial. øksel ds., i no. även: yngel o. d., vartill avledn. isl. ǿxla, föröka (pres. -ir o. -ar) = fsv. öxla (pres. -ar), ä. da. øksle. Med avs. på övergången av germ. -hsl- till nord. -ksl- jfr axel 2 o. täxla. — Vara någon vuxen, motsvar. i da., efter ty. einem gewachsen sein. — Om två andra germ. verb för 'växa' se under gro o. luden (got. liudan osv.).