Tåla

tåla, fsv., isl. þola = da. taale, got. þulan, fsax. tholôn, fhty. dolên, -ôn, ags. þolian (eng. thole), av germ. *þulēn (-ōn); jfr även fsax. tholian, fhty. doljan; med avledn. *þulði- = mlty., fhty. dult (ty. geduld), ags. geþyld, vartill vb. mlty., ty. dulden, ags. geþyldian osv.; till ie. roten tel(a), lyfta, bära, tåla, varav bl. a. lat. tollere (av *tl̥n; jfr under translator), lyfta upp m. m., tolerāre, fördraga (se tolerera), lātus (av *tlātos), buren (se relatera), grek. tlē̃nai, talássai, tåla, fördraga (se tantalisk), tálanton, våg, vikt, egentl.: som lyftes upp (se talang), telamṓn, bärare, bärrem (= egenn. Telamôn), sanskr. tulayati, lyfter upp, väger; med avlägg även i kelt. o. armen.; sannol. urbesl. även med tall. — Härtill sbst. fsv. þol n., tålamod m. m. = isl. þol; kvar i sv. ge sig till tåls, motsv. da. slaa sig til taals. — Tålamod, fsv. tholamōdh, äldre þolamōþ = ä. da. taalemod (da. taalmod); jfr ags. þol(e)mód ds. ävensom isl. þolinmóði m.; till mod i betyd. 'sinne(lag)' o. d.