Ädel

ädel, fsv. ædhel, även æþla = da. ædel, från mlty. ed(d)el, förnäm, utmärkt, av fsax. etheli, athali = fhty. edili (ty. edel), ags. æðele, av germ. * aþalia-, avledn. av *aþala-, ädel, kanske snarast med Schrader Reallex.1 s. 815 'nedärvd, från fäderna härstammande', till den barnspråksstam ät, som ingår i got., lat., grek. åtta, fader, fslav. otĭcĭ, fader, osv. (däremot väl ej lat. atavus, förfader, jfr Walde); en grundbetyd., som passar också för avljudsformen odal; se f. ö. litter. under adel. — Ädla metaller, efter ty. edle metalle, motsvar. eng. noble metals. — Ädelsten, Hels. 1587, jfr L. Petri 1555: ädlasteen, in på 1700-t.; förr även ädle- = da. ædelsien, efter ty. edelstein (redan i mhty.) el. mlty. edelstên. Däremot i fra. pierre précieuse (egentl.: dyrbar), eng. precious stone; jfr fsv. margha dyra stena. I fsv. i stället gimsten = isl. gimsteinn, från ags. gimslán, från lat. gemma (egentl.: öga el. knopp på träd o. d.). — Ädling, fsv. ædhling =. da. ædling, efter mlty. edelinc = ty. ed(e)ling, ags. æðeling, isl. ǫðlingr (i sht: furste).