Blänka
Uttal: [blẹŋ:ker]
Synonymer till Blänka
Besläktade ord till Blänka
Ord inom samma betydelsefält – inte synonymer, men nära besläktade.
Ordklasser
- verb
Ordets ursprung – Blänka
blänka, Bib. 1541 (blänkta), = no. blenkja, från mlty., ty. blenken = ä. eng. blenk, av germ. *blankian, avledn. av blank. Därjämte med den sekundära betyd. 'bedraga', egentl.: 'blända el. dyl.' = isl. blekkja, ags. blencan. — Förr även: blanka o. komma att glänsa.
Källa: Elof Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok (1922). Förkortningar: fsv. = fornsvenska, isl. = isländska, ags. = anglosaxiska, fhty. = fornhögtyska, lat. = latin.
Böjningar av Blänka
| Presens indikativ aktiv | blänker |
|---|---|
| Presens indikativ s-form | blänkes |
| Presens indikativ s-form | blänks |
| Preteritum indikativ aktiv | blänkte |
| Preteritum indikativ s-form | blänktes |
| Imperativ | blänk |
| Infinitiv aktiv | blänka |
| Infinitiv s-form | blänkas |
| Supinum aktiv | blänkt |
| Supinum s-form | blänkts |
| Presens particip | blänkande |
| Presens particip genitiv | blänkandes |
Exempel på användning av Blänka
- den nytvättade bilen blänkte i solen, Källa: Lexin (Språkbanken).
Fler ord
Den här sidan har visats 0 gånger. Senast uppdaterad 18 augusti 2026.