Mö

mö = fsv. flicka, (ren) mö, kammarjungfru (med samma betyd.-utveckling som piga) = isl. mǽr, ack. mey, no. møy, da. mø, got. mawi (genit. maujôs); av germ. *mawī, av *maᵹwī-, bildat med ett urgammalt femininsuffix ī till germ. *maᵹu- = got. magus, yngling, tjänare, fsax. magu, gosse, ags. magu, barn, son, ung man, tjänare, urnord. maᵹu ack. sing. (Strand), isl. mǫgr, son, ung man, osv.; snarast besl. med ir. mug, tjänare (av ie. *maghu-); i så fall kanske till roten i germ. *maᵹan (se må); jfr även fir. macc, son (väl med hypokoristiskt kk), se Mac. I fråga om ljudutvecklingen jfr ö. — En annan femininbildning är got. magaþs, mö, fhty. magad (ty. magd, med dimin. mädchen), ags. mægeð (eng. maid) osv. — Diminutivum till *mawi-: got. mawilô o. (väl av *maujilōn) isl. meyla, liten flicka, osv. — Den isl. nomin. mǽr (med ʀ-omljud av *maʀ, av *mawiʀ) motsvaras av ä. da. maar, upptaget i nyare tid; jfr Oehlenschlägers: den vene Maard (oriktigt anslutet till djurnamnet maard). — Jfr under måg.