Skåda

skåda, numera nästan bl. i skriftspr. o. även där med inskränkt anv. i förh. till bruket i äldre tider; gamla bibelövers, 'skåda' översättes i den nya gärna med 'se, få se', fsv. skopa, sknpa (ipf. -ape o. skodde, ännu t. ex. Bib. 1541), även: besinna, undersöka, anse, urskilja m. m. -= isl. skoda, ä. da. skode, skude (da. skue), en speciellt nordisk bildning, av urnord. *skupön (med o. utan a-om-ljud), till ieur. roten (s)ku (skon) i det blott västgerm. fsax. scauwon, skåda o. d., fhty. sconwön (ty. schauen), ags. scéawian (eng. show, visa), av germ. *skanwön; vidare: got. us-skaws, försiktig, grek. Ihyosköos (av -*skono-), offer-skådare, grek. koéö, märker, lat. cavere, akta sig (väl av *covere), sanskr. kavi-, klok, vis, siare, skald, m. fl., samt (med nordiskt gg-inskott): isl. skygn, seende, skarpsynt, skygnast um, se sig om, no. skygna, se efter m. m.; dessutom: subst. skön, vb. skönja o. adj. skön; trol. även en del slav. ord, t. ex. fslav. čują, čuti, känna, iakttaga, dock betr. dessa senare omstritt. Rotbesläktat är enl. vanligt, men osäkert antagande också skugga. — En äldre betyd. av skåda, närmast fsv. 'anse o. d.', ingår i ordspr. man skall ej skåda hunn (hunden) efter håren, motsv. hos Grubb 1678 o. i da. — Skådespel, Hels. 1587; jfr L. Petri: 'Christus . . war för så mykit . . folck itt skodospel'; motsv. da. skuespil, efter ty. schauspiel; jfr med avs. på betyd. spektakel o. teater, båda till verb för 'se, betrakta'; ävensom till senare leden lat. lūdi plur., skådespel, till lūdus, spel, lek. — Skådespelare, Schroderus 1635: 'Skådespelare och Göklare'; mera allmänt dock först mot slutet av 1700-t., då med formen skåde- 1794,1795, motsv. ty. schauspieler; jfr under aktör. Under 1700-t:s tidigare del i regel: komediant.