Öga

Öga är en del av vår kropp och är vårt organ för syn. Det är också ett vanligt ord som används för att beskriva en förmåga att observera, se eller upptäcka något.

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

öga, fsv. ögha = isl. auga, da. øie, got. augô, fsax. ôga, fhty. ouga (ty. auge), ags. éage (eng. eye; jfr daisy, tusensköna, egentl.: dagsöga). Ordet måste, trots framställda invändningar, på ett el. annat sätt sammanhänga med den allmänt spridda ieur. stammen *oku̯- i lat. oculus, öga (varav fra. oeil), grek. ósse (av *oku̯i̯e), båda ögonen, ómma (av *oku̯mn̥), öga, ophthalmós (jfr oftalmologi o. optik), fslav. oko, litau. akìs, armen, akn osv., jfr grek. óssomai, ser, ags. íewan, visa (av *a(ᵹ)wian), fhty. awi-zoraht, ögonskenlig, osv.; andra släktingar se förtona. Sannol. har den härur utvecklade germ. stammen *aᵹw- ombildats till *auᵹ- i anslutning till *ausō = öra; jfr förhållandet mellan huvud o. lat. caput o. se f. ö. under mjälte o. tunga. Att däremot med vissa forskare söka upprätthålla sambandet med lat. oculus osv. genom att här antaga en reduplicerad bildning (*oqəqā) el. en germ. avledning *ahwgan är säkerl. förfelat. Meillet tänker sig som en möjlighet, att den germ. ombildningen av *aᵹwō till *auᵹō, liksom den rika formväxlingen i övrigt, beror på eufemism (noanamn); jfr de allmänt spridda föreställningarna om *det onda ögat'. — Sanskr. ákši n., öga, o. beotiska óktallos ds. höra närmast till ett ieur. oks. — Ordet har sålunda, liksom de flesta andra kroppsdelsbeteckningar urindoeuropeiskt ursprung. — Med avs. på det neutrala könet jfr hjärta, öra, isl. lungu n. plur. o. (sekundärt) isl. nýra, njure, o. ǫkla = sv. dial. ankla, ankel. I vissa dial. (genom senare utveckling) även fem. liksom hjärta o. öra. — Till ord för 'öga' i förb. med ord för 'emot' ha bildats en del beteckningar för 'anlete': got. andaugi till anda-, emot (se an- 2), grek. prósōpon, sanskr. pratīkam (av *proti-əku̯-); jfr det likartade anlete. — Om ord för 'öga' i betyd. 'fönster' se d. o. o. vindöga. — Falla el. springa i ögonen, motsv. i da., efter ty. in die augen fallen, springen; jfr fra. sauter aux yeux, lat. cadere sub oculos. — Göra stora ögon, 1799, klandrat i Journ. f. sv. litter. 1800, motsv. i da., efter ty. grosse augen machen, jfr fra. ouvrir de grands yeux. — Ha ett gott öga till någon, motsv. i da., bildat i motsats till ha ont öga till någon (jfr t. ex. eng. to look upon one with an evil eye); enl. den gamla o. över en stor del av jorden spridda föreställningen om 'den onda blickens' makt; jfr Matt. 6: 23: 'om ditt öga är ont'. — Mellan fyra ögon, jfr Gustaf II Adolf: under fyra ögon, jämte da. under fire øine, efter ty. unter vier augen (i ä. nsv. o. da. felaktigt översatt), jfr fra. entre quatre yeux, ital. a quattr' occhi osv. — Slå blå dunster i ögonen (osv.), se slå 1. — Vara en nagel i ögat, se nagel. — Öppna någons ögon, motsv. i da., ty., eng., fra.; jfr lat. aperīre oculos. — Ett från o. 1500 inpå 1600-t. vanligt uttr. var under ögonen i betyd. 'emot, till misshag el. skada', t. ex. Gustaf II Adolf: 'Domen war honom under ögonen'. — Ögonblick, fsv. öghnablik = da. øieblik, från mlty. ôgenblick = ty. augenblick (ä. mhty. ougôn blick, innehållande genit. plur.); egentl.: blinkning med ögonen (se blick); jfr eng. in the twinkling of an eye ävensom sv. på blinken, ögonblickligen. I fsv. även öghnabragdh; se bragd. — Ögonbryn, i ä. nsv. även -brun, fsv. öghnabrūn, -brȳn, ögonbryn, ögonlock = da. øiebryn, isl. augabrún, ty. augenbrau(n)e osv., se f. ö. bryn. Ett annat nära besl. germ. ord härför föreligger i germ. *brǣwō = fsv. brā (se baldersbrå), jfr ty. augenbraue, eng. eyebrow, ävensom fhty. wintbrâwa, ögonhår (ty. wimper ds., med sammans. augenwimper, varav da. øienvipper ds.) = mlty. winbrâ(we), ögonbryn, även: ögonhår (med omstritt första led; enl. somliga till fir. find, finn, hår; enl. andra till vind, krokig); fsv. ögnabrā betyder utom 'ögonhår' även 'ögonlock'. I t. ex. Vätöm. Uppl. (Sv. lm. X. 1: 92) heter 'ögonbryn' ögonvärme (-a), till isl. hvarmr, ögonlock el. dess yttre kant, no. augnekvarm i den senare betyd., av R. Much PBB 17: 118 sammanställt med gall.-lat. parma, kort, rund sköld, av *ku̯arm- Beteckningarna för ögonbryn, -hår o. -lock synas alltså lätt gå över i varandra. I lat. betyder cilium i sht 'ögonhår' (fra. cil), supercilium 'ögonbryn' (fra. sourcil); väl besl. med lat. cēlāre, dölja, hjälm, hölja osv. Grek. har för 'ögonbryn' det med fsv. brā, ty. braue osv. o. ögonbryn besl. ophrỹs, motsvar. sanskr. bhrū- osv. (varom senast J. Schrijnen KZ 50: 144), alltså en samindeouropeisk beteckning; grek. dessutom blepharís (genit. -ídos), en avledning av blépharon, ögonlock. — Ögonlock, Var. rer. 1538: ögnalok, isl. augnalok, da. øielaag, till lock, liksom ty. augenlid = eng. eyelid till fhty. hlit, lock, osv. el. fslav. věko, lock, ögonlock. I ä. da. även øgenhvalv. Andra beteckningar se ovan under ögonbryn. — Ögonnäst, väst- o. sydsv. dialektord, ögonvrå, se under näst 2. — Ögonskenlig, alldeles uppenbar, 1544: ögonskenlige, 1560: ögenskinligit (i kanslispr.), efter ty. augenscheinlich, avledn. av augenschein, beskådande, varifrån ä. nsv. ögna-, ögonsken, till schein, av fhty. scîn (se under sken o. jfr skenhelig). I da. i stället øiensynlig efter mlty. ôgensûnlîk; jfr isl. augsýnn, uppenbar. — Ögonsten, jfr O. Petri, Tessin 1756 m. fl. ögna- o. fsv. ögh-, öghastēn (om sammans.-formen ögh- se nedan; ännu t. ex. Bellman), motsv. isl. augasteinn, no. aug(ne)stein, da. øiesten. I sv. om ögonklotet el. om kristallinsen (t. ex. Berlins Naturl.), men även om pupillen (t. ex. O. Petri, Osbeck 1755, jfr Dalin 1853). I nutidsspråket förekommer dock ordet nästan blott i överflyttad bemärkelse, jfr 5 Moseb. 32: 10 (gamla övers.): 'bewarade honom såsom sin ögnasten' (Vulgata: pupillam oculi sui); med motsvar. i da., ty., eng., fra. (ävensom orden för 'öga' i lat. o. grek., t. ex. ocule mi Plautus). I de övriga germ. spr. i stället uttryckt med ord för 'äpple', ty. augapfel (i båda betyd.), eng. eyeapple, da. øieæble (jämte øiesten); jfr fra. prunelle d'oeil. — Ögontand, Serenius 1734: ögne- = da. øientand, ty. augenzahn, eng. eyetooth; jfr fra. dent oeillère till oeil, öga. — Ögontjänare, A. Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost., Angermannus 1587 (i båda fallen ögna ) = da. øientjener, mlty. ôgendêner, ty. augendiener, jfr ä. nsv. ögnaskalk t. ex. L. Petri, da. øienskalk till skalk, tjänare (se skalk 1), eng. eye-servaut, övers, av grek. ophthalmódoulos (Constit. apost.), efter bibeln, Efes.-brev. 6: 6 i gamla bibelövers.: 'Icke tjenande allena för ögonen, såsom menniskom till wilja' (vulgata: ad oculum servientes) o. nya: 'icke med ögontjänst (grek. ophthalmodouleía), av begär att behaga människor'. — Ögontröst, Euphrasia officinalis, slutet av 1500-t.: ögne-, Månsson 1643: ögentrost = da. øientrøst, från mlty. ôgentrôst n., ty. augentrost; jfr eng. eyebright; på grund av växtens användning mot ögonåkommor. — Sammansättningsleden fsv., ä. nsv. ögh- o. isl. aug- motsvaras av ags. éag-, fhty. oug-, jfr t. ex. ty. augapfel, ögonsten, augbraue (jämte augenbraue), ögonbryn, o. got. auga- i augadaúrô, fönster, väl med -a från a-stammarna (se Ordbildning II). — Se f. ö. ögla, ögna.