Sköta

sköta, på 1500- o. 1600-t. även 'bry sig om', t. ex. gamla bibelövers.: 'der skola de intet om sköta' = fsv.: giva akt på, åsyfta, fästa avseende vid, bry sig om, sysselsätta sig med, sköta = isl. skeyta ungef. ds., ä. da. sko de (da. skotte med -ti- från ipf. o. part.); avledn. av sköt l, alltså egentl.: taga upp i skötet, om barn. - En avledn. av samma ord i betyd. 'klädningsflik' är fsv. sköta = isl. skeyta, överlåta jord, egentl. genom en symbolisk handling, varvid överlåtaren lade något jord av den föryttrade egendomen i en flik (sköt, skaut) av mottagarens kappa. Härtill sv. dial. skötniny, laga fasta, fastebrev. - Jfr sköteslös.