Törn

törn, Rosenfeldt 1698: 'at Skeppet gåfwe en sådan törn på Anckaret', f. ö. sent (utanför facklitteraturen), t. ex. N. H. Lovén 1838: 'hvilken kroppsdel som först tagit törn' = da. tørn, genom sjömansspråket från eng. turn, av vb. turn, av ags. turnian, turnan, vrida, vända, o. väl även av det likabetydande o. därmed etymologiskt identiska ffra. torner (fra. tourner = tornera o. turnera), av lat. tornāre, bl. a.: svarva, till lat. tornus osv. (se tur 1). — Härtill avledn. törna (mot), Spegel 1685 = da. tørne mod. Uttr. törna ihop med kunde däremot möjl. ha äldre anor; jfr t. ex. P. Svart: 'törnade medh them', dvs. törnade ihop med, stredo, skärmytslade (se under tornera); dock är väl överensstämmelsen mellan de båda i alla händelser nära besl. orden tillfällig. — Härtill även törna som sjöt., Rosenfeldt 1698 (törna opp), nu särsk. i uttr. törna in o. ut, stiga in i el. upp ur kojen, osv., jfr eng. turn out ds. Sv. dial. törna, låta (en häst) stanna, Gotl. = no. tyrne, ä. da. tørne kommer närmast från mlty. tornen ds., vilket ävenledes utgår från fra. tourner.