Äkta

äkta, adj., fsv. ækta (echta), av äkta börd, genom äktenskap förenad = da. ægte, från mlty. echt(e) (varav ty. echt, okänt i sydty. dial.) ds., av äldre *êft, av *êhaft = fhty. êhaft, laglig, ffris. âft ds.; sammans. av -haft, egentl. behäftad med (vartill mlty. -haftich = -aktig. se d. o. o. häfta), o. sbst. mlty. ê, êwe, (gudomlig) lag, äktenskap, av fsax. êo, lag = fhty. êwa, lag, äktenskap (ty. ehe, blott: äktenskap), ags. ǽ(w), av germ. *aiwō-; av omstritt ursprung. Snarast besl. med sanskr. ēva-, vana, gång, lopp, fir. ái, lag (till roten i, gå; se ed 1, id 2). Knappast däremot, såsom ofta antages, av germ. *aiᵹwō-, till lat. aequus, passande, billig, egentl.: jämn (se ekivok, ekvator); o. väl ej heller, såsom senast Hirt-Weigand, till det indoeur. ord för tid, *aiu̯-, som behandlas under e- 1 o. evig. — Med avs. på den mlty. övergången -ft- till -cht- (sv. -kt) jfr t. ex. akter (~ efter), -aktig (~ haftig), häkta (~ häfta), inkräkta (~ bekräfta), lukt (~ luft), rykte (: rop), schakt (~ skaft), sukta 1 (~ fhty. sûftôn). — Urspr, blott 'laglig, legitim' (om äktenskapliga förh.) såsom äkta barn, man, hustru (alla redan i fsv.), sedan (efter ty.) ofta om motsatsen till 'skenbar', 'falsk', äkta svensk, silver, vara. I sv. dessutom för att förstärka en nedsättande betyd., ärke-, en äkta bov o. d. — Äkta hälft, t. ex. Franzén, efter ty. ehehälfte; jfr da. ægtehalvdel. Tyska förebilder ha också uttr. bättre hälft, t. ex. Tegnér 1813 osv., o. det enkla hälft, maka. Uttr. synas tidigast uppträda under senare hälften av 1700-t. (särsk. 1790-t.), t. ex. 1765: 'Hans svartsiuka halft', Kellgren 1792: 'mit hjertas kära hälft', 1798: 'Hälsa din öma hälft'; sedan allmänt, t. ex. Atterbom Lycks. ö, Wennerberg 1847: 'Ett eget bo, en hälft så öm' osv. Med avs. på uttr. 'min bättre hälft' jfr Chronander 1649: 'then dygderijke jungfrwn, min vthwalde bäste deel'. — Taga till äkta, motsvar. i da., efter mlty. tô (der) echte nemen; jfr mlty. echt(e) n., äktenskap, äkta börd. — Äkta, vb = da. egte, från mlty. (sik) echten, gifta sig; jfr fsv. ækta, giva äkta barns rätt åt, legitimera, med motsv. betyd. i mhty. — Äktenskap, fsv. ækte(n)-, æktaskap = da. egteskab, från mlty. echt(e)schap; i sv. med sekundärt n (efter drycken-, köpen-, vetenskap o. d.); jfr -skap. — Sammans, sv. äktklassisk, -tysk osv. (av ungt datum) efter ty.