Trång

trång, fsv. þranger = isl. þrǫngr, da. trang = mlty. drange, mhty. gedrenge, väl av germ. *þrangu-. Hit hör fsv. sbst. þrang n. o. f., trångmål m. m. (kvar i nageltrång) = isl. þrǫng f., ty. drang (varav da. trang, brist, trängtan). Adj. *þrangu- stämmer formellt med litau. trankùs, knagglig, som hör till treñkti, stöta, men betydelseskillnaden gör frändskapen osäker. Se närmare tränga. — Trångbodd, Berch 1747, för väntat trångboende; säkerl., med A. Lindqvist Ark. 25: 238, en bekväm analogibildning efter mönstret av ord ss. djup-, korttänkt, lätt-trodd osv. — Trångbröstad (om uppfattningar o. d.), Tegnér osv., överförd anv. av y. fsv. thrangbrystadher, om person som har svårt att andas; egentl.: med trångt bröst. I bildl. betyd. väl dock påverkat utifrån; jfr ty. engherzig (i egentl. bem.: engbrüstig), eng. narrow-minded. — Såsom abstr. till trångbröstad i överförd anv. nyttjas trångbröstenhet 1890- o. 1900-t. (bildat som godhjärten-, hårdnackenhet m. fl. till adj. på -ad, efter beskaffen-, beläsenhet osv.; se -het), stundom trångbrösthet Aft.-bl. 1899 ävensom trångbröstighet GHT 1896, den senare formen däremot allmän i ordets egentl. betyd. (o. 1645- 1890).