Gråta

gråta, fsv. grāta = isl. gráta, da. græde (med yngre æ, jfr blæse: blåsa), got. grêtan, fsax. grâtan, ags. grǽtan; gammalt reduplicerande vb; liksom åtskilliga andra ord på gr- egentl. ljudhärmande, sålunda sannol. besl. med mhty. grâzen sv. vb, skrika, rasa, o. kanske också med sanskr. hrādatē, ljuda, rassla. — I ty. ersatt av weinen, i eng. av weep (= got. wôpjan, isl. ǿpa osv.). — Kausativum: fsv. gröta = isl. grǿta, bringa att gråta, kvar i sv. dial.: förarga; formellt överensstämmande o. möjl. identiskt med fsax. grôtjan, tilltala, fhty. gruozan, tilltala, hälsa (ty. grüssen), ags. grétan (eng. greet), formellt = sanskr. hrādáyati, kommer att ljuda; jfr under hälsa 2. — Härtill: gråt, fsv. grāter = isl. grátr, da. graad; jfr got. grêts f. el. m.