Svart

Svart är en färg som uppfattas som mörk och avsaknad av ljus. Det kan också symbolisera negativa egenskaper som sorg, död, fara eller fruktan. I vissa kulturer representerar svart också elegans och formell klädsel.

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

svart, fsv. svarter = isl. svartr, da. sort (av svart-), ä. da. o. da. dial. även svart, got. swarts, fsax. swart, fhty. swarz (ty. schwarz), ags. sweart (eng. swart), av germ. *swarta-. Avljudsform: isl. sorti m., mörker, tät dimma, no. surta, mörk järnhältig myrjord (till svart liksom t. ex. sump till svamp; jfr f. ö. isl. bloti: blöt, dofi: döv, hiti: het, roði till röd), isl. sortna, svartna (da. sortne är tvetydigt, snarast till sorf av svart), jfr till avljudet blikna: blek, döf na: döv osv., vidare: sv. ånamnet Surt an i Surteby sn Vgtl. (fsv. Surtoby m. m., av genit. till ånamnet fsv. *Surta = no. Surta, förf. Sjön. 1: 594, SOÄ IX. 2: 195), gårdn. Surt e Vättle hd Vgtl., av ä. Surto, oblik kasus till ett fsv. *surta = no. snrta ovan (jfr SOÄ 13: 15), om Surte i Ale hd Vgtl. se SOÄ 2: 58). Isl. sorta, svart färg, behöver däremot ej innehålla det svaga avljudsstadiet, utan kan vara en utjämningsform från en böjning *svarta, genit. *s(v)ortu, jfr under svala. — Väl besl. med lat. sordés, smuts, som dock kan på annat sätt förklaras. — Ofta i namn på sjöar o. åar med mörkt vatten (se ovan o. förf. Sjön. 1: 593 f.); jfr t. ex. fhty. Swarzaha, i tal. Lago Nero, grek. flodn. Mélas, ir. Dubhlinn (= Dublin), det svarta vattnet, osv. (ty., egentl. kelt. Neckar däremot av flera skäl knappast till lat. niger, svart). — Om andra beteckningar för 'svart' se under blå, melankoli o. neger. — Ha el. visa svart på vitt på, t. ex. Dalins Årg.: 'Jag kunde wisa Bror swart på hwitt', efter ty. schwarz auf weiss haben, zeigen, egentl.: ha el. visa skriftligt (svart bläck på vitt papper), jfr fra. avoir qch. par écrit. — Svarta havet, allmän beteckning, även i ry. o. turk., med syftning på dess dimmor, stormar o. d., alltså av samma orsak som grek. Pontos dxenos, det ogästvänliga havet (möjl. också med tanke på dess vilda kustbebyggare), sedermera efter de grekiska koloniernas uppkomst P. evxc(i)nos, det gästvänliga (såvida ej här en eufemism föreligger, jfr t. ex. uppkomsten av Erinnyernas namn Evmenider). — Svartkonst, fsv. svart konst, motsv. i da., ty., eng., fra.; översättning av lat. nigromantia, ombildning i anslutning till niger, svart, av grek. nekromanteia, spådom med tillhjälp av de döda, till nekrös, lik, o. manteia, spådom (besl. med minne). — Svartmuskig, Dalins Arg. i betyd. 'surmulen' el. dyl. (jfr nedan), Bellman, om hy, jfr no. svartmusken, till sv. dial. musken, disig, surmulen, no.: smutsgrå, disig, fuktig, sv. dial. musk, halvmörker, smuts, no.: duggregn, disighet, da. dial.: dimma, samt med specialisering åt annat håll: ä. nsv., sv. dial. musken, murken, da. musk, mögel ~ no. mausken, moysken, murken. Väl jämte mosse med en grundbetyd, 'fuktig' el. dyl. Jfr ä. sv. svartmngga, svartmuskig kvinna, o. sv. dial. mugg, fuktighet (se mögel). — Svartsjuk, o. 1650, jfr svartsot, svartsjuka, Lucidor; från uttr. såsom ä. nsv. bära svarta strumpor Lucidor m. fl., sv. dial. draga svarta strumpor, vara svartsjuk, jfr no. svarthososjuke, östsv. dial. svartsocka av *svartsockesjuka, ävensom (ä.) eng. fo wear yellow stockings, egentl.: bära gula strumpor, vara svartsjuk, jfr to look yellow ds. Till samma område höra da. skaire en skakhoser, egentl.: skära snedstrumpor åt någon, få korgen; jfr ty. ungläckshosen anziehen, ävensom ä. nsv. o. sv. dial. få skinn el. kalfskinn, i betyd.: få korgen, vartill med en nära till hands liggande utveckling da. skinsyg, svartsjuk, ä. sv. skinnrädd ds., egentl.: rädd att få 'skinn', dvs. en korg. Möjl. äro dessa uttr. med skinn de äldsta, o. de övriga (draga svarta strumpor osv.) kunna ha utvecklat sig ur sådana som få benplagg, strumpor av skinn el. dyl., i betyd. 'få korgen', med samma betyd.-utveckling som i da. skinsyg. Huru färgbeteckningarna 'svart' o. 'gul' inkommit i dessa uttryck, är ovisst. Svarta o. väl även gula färger betraktades emellertid som olycksbådande. Jfr även t. ex. svart avund el. gul av avund, ävensom lat. lividus, likblå, gröngul, men även: avundsjuk. E. H. Tegnér återför hela denna grupp av ord o. vändningar till den medeltida sagan om Virgilii misslyckade frieri, då han 'föll genom korgen' (jfr få korgen; se korg), o. förmodar, att de nämnda färgbeteckningarna åtminstone delvis syfta på följderna av detta fall; jfr holl. eene blauwe scheen loopen, få korgen, egentl.: skaffa sig ett blått skenben. Se f. ö. Tegnér Hemmets ord s. 60 f. o. förf. 1600-t:s sv. s. 27 f.