Väg

väg, fsv. vægher (genit. -ar o. -s) = isl. vegr, da. vei, got. wigs, fsax., fhty., ty., ags. weg (eng. way), av germ. *weᵹa-, till ie. roten u̯egh, fara, föra, i lat. vehere osv.; se f. ö. väga. — Däremot hör ej, såsom stundom antagits, lat. via tillsammans med vehere. — Gå till väga, möjl. till fsv. genit. sg. vægha(r); jfr fsv. koma til vægha, gå för sig, åstadkomma, åvägabringa = isl. koma til vegar (jfr dock även mlty. to wege, ty. zuwegebringen). — Vara i vägen = da. være i veien, efter ty. im wege sein. — Ofta i ortnamn, t. ex. Väg Väsene Vgtl. (1540: Wey) o. Himmeta Vstml., av samma slag som Bröt (= fsv.): fsv. bröt, väg (se bort), o. Gata (= fsv.) Klm. l. o. Ögtl.; vidare Vägby, fsv. Væghby Vstml., vartill även Väppeby Uppl. (såsom t. ex. Bäppeby, fsv. Bæppy, av Bækkiaby, osv.; se förf. Ortn. på -by s. 26, 38, 43), Redväg (se d. o.), Växiö (se d. o.), ävensom t. ex. Genneved Vgtl., fsv. Gænnavegh ('den gena vägen', jfr Lampa Sv. lm. 1908 s, 30). — Vägbreda, Plantago, groblad, ett urgammalt växtnamn, i sht Skå. o. Hall., y. fsv. væghbredha Läkeb., från fda. væghbreth, da. veibred, snarast från mlty. wegebréde, -breide, fsax. wegbréda = fhty. wegebreite (ty. wegebreit, i sht Pl. major), ags. wegbrǽde (-bráde, eng. waybread), av germ. *weᵹa-braiðiōn, till väg o. bred, med syftning på de breda bladen o. växtens förekomst vid vägar o. dikesrenar. I s. Sv. även *vägbredeblad, t. ex. Blek., y. fsv. væghbredhobladh = ä. da. vey-bredeblad; av Linné Sk. r. s. 240 kallad wäfweredsblad Klörup Skå. I ty. även wegerich (fhty. wegarîh), till rik- i betyd. 'konung' (se rik). — Vägvårda, Cichorium intybus, Franckenius 1659, jfr Schroderus 1640: wägwålsbloma; efter ty. wegwart (sen fhty. weg[e]wart), till ty. warten osv., vakta = vårda, med syftning på att växten ofta växer vid vägar; enl. folktron i vissa trakter en förtrollad ungmö som väntar på sin käresta, jfr ty. warten även i denna betyd.