Sur

Sur betyder att vara irriterad, arg eller missnöjd.

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

sur, fsv. sur, sur, obehaglig, besvärlig (jfr ä. nsv. bådhe i söto och suro O. Petri) = isl. surr ds., no. sur, även: rå, fuktig (om jorden), da. sur, mlty., fhty. sur (ty. sauer), ags. sur (eng."sour), av germ. *sura-; besl. med litau. suras, salt, fslav. syru, rå, fuktig (av *sur-), alban, sure, urin. Från germ. spr.: fra. sur. F. ö. av oviss härledning. Om här ej två ord med olika ursprung sammansmält (varom nedan), kanske snarast på grund av den ofta uppträdande betyd. 'fuktig' (se nedan), med Falk-Torp, urspr, om syrlig fuktighet o. sålunda även besl. med sanskr. sura-, somasaft, osv. o. med de under sörja anförda orden, till en grundrot sn i suga (jfr lat. sucus, saft, osv.). Betyd, 'fuktig' uppträder i t. ex. sv. sur jord, ved, sura kol (jfr under surkål nedan), med motsvar. i da. el. no., jfr ty. satirer boden, ävensom i surögd, med rinnande ögon (jfr fsv. surblinder ds.) =. no. sur0gd9 jfr isl. såreygr = ags. suriege, fhty. särougi osv.; sv. har även sur b en t, om ben med öppna sår. Enl. Persson Wurzelerw. s. 8, 134 f. utgår däremot sur i denna betyd. från ett germ. adj. *sura-, drypande o. d., med f. ö. den här angivna härledningen, medan sur om smak förbindes med grek. xyrös, skarp, varmed ordet även av andra sammanställts (i så fall med en betyd.-utveckling analog med den i bitter); alltså två etymologiskt skilda ord, en möjlighet som icke är sannolik, men kanske ej bör alldeles avvisas. - Uttr, se sur ut o. d., med avs. på sinnesstämning, t. ex. E. Lind-schöld: 'Seer surt och misslynt uth', motsv. i da. o. ty. (jfr eng. surly}, syftar på ansiktsuttrycket, som erinrar om det, som framkallas av ett surt el. bittert ämne; jfr bitter. — Bita i det sura äpplet, 1610, jfr H. Bjelke 1588: 'moste Jagh nu biite ij etth hårth äple', motsv. i da., lty., holl. o. ty. — Den sure, om djävulen, i dial. även suren (suern), i anslutning till den redan i fsv. [uppträdande betyd. 'obehaglig' o. d.; jfr i samma betyd. den fule, den lede, den onde, hinhåle (se hin), raggen, s ty gg en, ä. nsv. ljoten (se lyte), sv. dial. han grå m. fi. — Surbrunn, gammal beteckning för hälsobrunn, ännu i Berlins Läseb. i Natuii. 1854 o. kvar i t. ex. Surbrunnsgatan i Göteborg o. i förkortningen Surn, jfr C. F. Dahlgren 1: 302: 'Sörping, ock kallad Suren', folklig benämning på Söderköping; motsv. ty. sauerbrunnen. — Surdeg, om något föråldrat el. dåligt, t. ex. i 'ha mycket kvar av den gamla surdegen', efter bibeln, t. ex. Matt. 16: 6: 'Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg' el. l Kor. 5: 7: 'Benser fördenskull ut den gamla surdegen'. — Surkål, Kokeb. 1650. I uttr. tålamod övervinner surkål en översättning av ty. geduld uberwindet sauerkraut el. sauer-kohl, vilket senare anses som ursprungligast o. bero på missförstånd el. skämtsam förvridning av sauré kohlen, dvs. sura (våta, fuktiga) kol; dock osäkert: dylika talesätt äro i ty. vanliga även om en del andra maträtter (holzäpfel, sau-erkäse, staudenkraut osv.). — Surmulen, Verelius 1681 (-mulin\\ jfr Columbus 1669: surmulnom dat. plur., Schroderus Com. 1640: surmulot, Lucidor m. fl.: m ult; jämte vb. sur mula Bren-ner 1723 osv. = da. surmule, från mlty. surmulen, i y. nsv., t. ex. V. Rydberg, Sydsv. Dagbl. m. fl., dock möjl. nybildning till sur mulen; jfr holl. zuurmuil, sur uppsyn: till mule (se f. ö. d. o. slutet); nu folketymologiskt anslutet till mulen, såsom f. ö. redan Lind 1749, som upptager ordet under mulen. — Jfr sammelsurium o. syra.