Finna

Uttal: [fịn:er]A1nybörjare

Vad betyder Finna?

Finna betyder att hitta eller upptäcka något. Det kan också användas för att uttrycka en avsikt eller önskan att få tag på något eller att träffa någon. Ordet kommer från fornnordiskan och används fortfarande i svenska dialekter och vissa uttryck.

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

Besläktade ord till Finna

Ord inom samma betydelsefält – inte synonymer, men nära besläktade.

Avslöja Upptäckt Fynd Ertappa Uppdaga Genomskåda

Ordklasser

Verb (berättar vad någon gör)

Ordets ursprung – Finna

finna = fsv., isl. = da. finde, got. finþan, fsax. fithan (av *finþan) o. findan, fhty., ags. findan (ty. finden, eng. find), av germ. *fenþ-, fend- = ie. pent- i fir. étaim, finner (med p-bortfall); möjl. nasalerad form till pet i lat. peto, strävar, söker, alltså egentl.: gå för att söka (till roten pet, falla, flyga, se fjäder o. penna); ävenså väl besl. med fsax. fáthi (av *fanþia-), gång, fhty. fendo (av *fanþian-) osv., fotgängare (se finne 1), liksom med lat. pons (genit. pontis), bro (se ponton), grek. póntos, hav, o. pátos, stig (av *pn̥to-), sanskr. pánthā- ds., osv. Jfr fund o. fynd. — I betyd. 'tycka' yngre lån från ty. finden (jfr fra. trouver ds.).

Källa: Elof Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok (1922). Förkortningar: fsv. = fornsvenska, isl. = isländska, ags. = anglosaxiska, fhty. = fornhögtyska, lat. = latin.

Böjningar av Finna

Verb

Böjningar av finna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	finna	finnas
Presens	finner	finns (finnes)
Preteritum	fann, fant	fanns, fants
Supinum	funnit	funnits
Imperativ	finn	–
Particip
Presens	finnande, finnandes
Perfekt	funnen

Exempel på användning av Finna

hon fann barnen en bit in i skogen, Källa: Lexin (Språkbanken).
Jag har funnit nyckeln!, Källa: Lexin (Språkbanken).
Och det svåra i att finna sig., Källa: Kristianstadsbladet (2017-03-10).
Vi går inte in i sko lorna i tron att finna narkotika., Källa: Östersundsposten (2013-03-02).