Till

"Till" kan betyda flera olika saker beroende på sammanhanget. Här är några olika betydelser:

1. Rörelse i riktning mot en plats eller person. Exempel: "Jag går till parken."

2. Tidsangivelse för när något ska ske eller ha skett. Exempel: "Vi träffas klockan sju i kväll."

3. Gräns eller avgränsning. Exempel: "Du får inte gå till andra sidan av floden."

4. Syfte eller mål. Exempel: "Jag läser böcker för att lära mig nya saker."

5. Relation eller koppling mellan två saker eller personer. Exempel: "Jag är gift till min man."

Källa: Denna text har skrivits av en AI-robot (OpenAI, GPT-3.5-turbo).

till, vard. även te, fsv. til, yngre även tel, te (uppkommet i obetonad ställning såsom ska av skall), som prepos. med genit., dock, i sht i y. fsv., utbytt mot dat. el. ackus. = isl., ffris., ags. til (eng. till), i ffris. med dat.; egentl. ackus. sg. av germ. *tila- = mlty. til, tel n., mål, slut, gräns, fhty. zil (ty. ziel), jfr isl. aldrtili, död, egentl.: livsslut; till skogs (osv.) alltså urspr.: med skogen som mål; antagl. av samma stam som got. (ga)tils, passande, god, ffris. til, god, väl egentl.: ändamålsenlig, jfr det gamla finska lånordet tila, tillfälle, ställning, villkor, o. isl. útili, skada (se även under tjällra). F. ö. av omstridd härledning: vanl. betraktat som rotbesl. med tid (se d. o.). — Om genitivuttryck efter till se Vendell Språket i P. Svarts krön. s. 149 f., förf., 1600-t:s sv. s. 167 f., Östergren Spr. o. st. 17: 137, Noreen V. spr. 7: 363. — Har ersatt den gamla germ. prepos. *tō = eng. to, ty. zu; även i betyd. 'alltför', t. ex. komma till korta, efter ty. zu kurz kommen (se närmare under kort 2). — Det förr vanliga till i uttr. ss. 'Herr Andreas Torstenson, Grefve till Ortala, Friherre till Viresta, Herre till Forstena' osv. efter ty. förb. med zu; jfr dock redan i fsv. 'Erik tiL Almavik' (1412; nyare avskr.; Sdw. Till.). — Dessutom som infinitivmärke, i nsv. blott vardagl. o. dial. 'Jag skulle be té få ..', fsv. til, t. ex. 'byriadho the til fly', 'nw haffwom wi thima (dvs. tillfälle) til them fördærffwa' (i nsv. till att). Alltså samma utveckling som av fsv. prepos. at (= sv. åt) till infinitivmärket at (= att 1), el. som av ty. zu, eng. to. — Nsv. till som konjunkt. (vard.) i betyd. 'till dess, tills' finns redan i fsv. Där i samma betyd. även til at (också: på det att), o. til þæs (även med at, sum), varav sv. till dess, i ä. nsv. även: förrän (t. ex. Bib. 1541) = no. til dess, av genit. till det; sammandraget: tills (se d. o.). — Till uppträder ofta som första led i sammans. Dels inhemska såsom tillbud, ä. fsv. tilbuþ (i fsv. o. ä. nsv. även: bjudning, inbjudning); — tillgiven, 1670-t. (Lucidor osv.) = ä. da. tilgiven, isl. tilgefinn (e-u), till det reflex, giva sig till, redan i fsv., jfr Kolmodin 1732: 'Jag war Naëmi så giwen til i alt'; av samma slag som t. ex. hängiven, ty. ergeben; — tillgjord, Rosenstein 1787: 'det . . tillgjorda . . dagspråket', Sthlnis Posten 1792: 'tilgjord blygsamhet', Weste 1807; ej upptaget av Sahlstedt 1773, men vanligt redan på 1790-t.; en specifikt svensk bildning, till reflex. göra sig till såsom behärskad till behärska sig el. tillbakadragen till draga sig tillbaka (delvis dock med ty. förebilder); — tillstädja, fsv. tilstædhia, tillåta, även stædhía til = da. tilstede; till städja, som i fsv. hade även denna betyd.; i sammans. till- möjl. dock efterbildning av mlty. tosteden ds. o. i så fall till följ. grupp. Egentl.: ställa sig till; jfr lat. adlocāre (eng. allow ds.) till locus, ställe. Om det besl. ty. gestalten se städja; — tillsäga, fsv. tilsæghia, tilsighia = da. tilsige. I fsv. även 'lova' (= da.) o. i denna betyd. möjl. påverkat av mlty., jfr sbst. tosage, bl. a. 'löfte', ävensom ty. einem zusagen, lova; — tilltagsen o. tilltyga, se d. o.; — tillvälla sig, fsv. tilvælda sik = ä. da. tilvælde, avledn. av fsv. vald = våld; — tillåta, fsv. tillāta, även lāta til = da. tillade, motsv. isl. láta til, mlty. tôlâten, ty. zulassen. Egentl., såsom redan i landskapsl.: giva el. släppa till, giva tillträde, varav: släppa efter el. dyl.; jfr likn. betyd.-övergång i t. ex. medgiva, ty. zugeben. — Dels efterbildningar efter ty. såsom: tillbehör = da. tilbehør, efter mlty. tôbehôre = ty. zubehör, jfr fsv. tilbehörilse, tilbehöring; — tillbörlig, fsv. tilbörliker = da. tilbørlig, till nsv. (såsom sig) tillbör, fsv. tilböra, tillkomma, vara tillbörligt, efter mlty. tôboren, jfr ty. gebühren (se böra); — tilldraga sig, t. ex. 1557 i numera obr. anv. (om träta o. oenighet), i ä. nsv. även: belöpa sig till = da. tildrage sig, efter mlty. sik tôdragen = ty. sich zutragen, till lty. dragen, bära (= draga); se betyd.-analogier under hand; — tillfreds, 1558: tilfredz, förr även -i- t. ex. 1565 = da. tilfreds, efter mlty. tôvred(en) = ty. zufrieden; — tillfälle, se d. o.; — tillför(e)ne, fsv. til förene, til foren(ne) m. m. = da. tilforn, efter mlty. tôvorne, tôvoren, av fsax. te-foran, framför, framtill (se forn); — tillförlitlig, Widekindi 1671, ombildning (i anslutning till förlita sig) av ä. nsv. tillförlåtlig, t. ex. Tegel; 1547: tilförlatelig adv.; ofta i brev: 'tillforlathlighe godhe wenn och Broder' 1588 osv. = da. tilforladelig, efter mlty. tôvorlâtich = ty. zuverlässig; jfr ty. sich verlassen, förlita sig, egentl.: överlämna sig (se förlåta); — tillgiva, fsv. tilgiva, förlåta, efterskänka (även i Bib. 1541: 'men tinom brodher skalt tu tilgiffuat') = da. tilgive, efter mlty. tôgeven = ty. zugeben (tillstå, medgiva), i betyd. 'förlåta': vergeben; jfr likbetyd. fra. pardonner, till donner, giva (se pardon); om likn. betyd.-utveckling se f. ö. under förlåta; - tillgänglig, se -gänglig; — tillika, Bib. 1541 = da. tillige, efter mlty. tôlike = ty. zugleich (se adj. lik); — tillnamn, 1626 om (adligt) familjenamn; samtidigt (1625) även om öknamn = da. tilnavn, väl efter ty. zuname (jämte beiname), jfr lat. agnomen; — tillräkna, fsv. tilrækna = da. tilrægne, efter en mlty. motsvarighet till ty. zurechnen, egentl.: sätta på någons räkning el. konto, jfr lat. imputāre till putāre, räkna (= putāre, skära, i amputera); — tillskansa sig, Sylvius 1682: 'worde the . . tilskantzandes', J. Cederhielm 1707: 'som iag tror en annan wara tilskantzat', retl.: Oelreich 1755 osv. (ej hos Lind 1749, men Sahlstedt 1773) = ä. da. tilskanse jfr mlty. tô samene schantzen, rycka till sig, till mhty. schantzen, idka hasardspel, alltså egentl.: vinna på spel el. genom en lyckträff, till ty. schanz(e), lyckträff, fördel, vågstycke, mlty. schantze (varifrån ä. nsv. skans) = chans (se d. o.); — tillskriva, fsv. tilskriva, tilldela förtjänsten för o. d., skriva till = da. tilskrive, efter mlty. tôschriven = ty. zuschreiben, egentl.: skriva på någons räkning (jfr tillräkna), motsv. eng. ascribe to; — tillstå, fsv. tilstā, tilstanda ds., även: tillstädja (såsom också i ä. nsv.), vittna, sluta sig till, stå bredvid = da. tilstaa, efter mlty. tôstân = ty. zugestehen (i betyd. 'tillstädja'; i betyd. 'tillstå': gestehen); egentl.: ställa sig bredvid, sälla sig till, varav: instämma med osv.; jfr vidgå; — tillstädja, tillsäga, se föreg, grupp; — tillvita, 1550-t., i ä. nsv. även i god mening, fsv. tilvīta, till fsv. vīta, anklaga, beskylla, bevisa; se f. ö. förevita, vite o. vitsord. — Om tillstädes se -städes. — Se f. ö. tillfälle o. tillstymmelse.